LÖRDAG EFTERMIDDAG I LONDON

Det är en underbart vårvacker lördageftermiddag i London. Jag sitter jag på tunnelbanan med riktning mot tunnelbanestationen Fullham Brodway. Väl framme på perrongen övervakas vi av ett rikligt antal poliser som mycket uppmärksamt stävjar varje tillstymmelse till aggression. Efter en smärre trängsel, lyckas jag styra mig ut på gatan för att sedan följa lämmeltåget till Stamford Bridge. London bjuder sitt allra bästa majväder 20 grader varmt och sol från klar himmel.

Av någon oförklarlig anledning har merparten av näringsintaget denna dag haft mer karaktär av spannmålsprodukter än charketurivaror. Jag passerade nämligen tidigare under dagen den trevliga puben The Albert, som ligger i korsningen Victoria Street och Buckingham Gate.

Det han också på vägen till Victoria Station bli besök på The Duke of York,

Det kändes ganska så naturligt eftersom puben och stationen ligger så gott som grannar. Två pint Bitter på förmiddagen håller doktorn borta….. eller vad det nu var jag fick lära mig i skolan. Detta postulat känns ganska ihåligt när man passerar korvkiosken. Alltså en komplettering och en ny arbetsuppgift för matsmältningen. En fantastiskt välsmakande genuin engelsk sausage i bröd med lök och den så intressant karakteristiska genomgula senapen. Jag kan inte påminna mig att jag sett en sådan gul senap som är så genomgult gul någon annanstans i världen.

Det är en underbar känsla att tillsammans med 38 873 andra fotbollsidioter skrika sig hes när Chelsea och Everton kommer ut på planen och hälsar publiken. Matchen inleds med en tyst minut för att hylla den nyss avlidne legenden Sir Alf Ramsey. Vilken enorm kontrast, en tystnad så absolut och definitiv att gnisslandet från gångjärnen i biljettkontrollernas vändkors fick proportionerna av domedagens tordön. Från denna stillhetens nirvana fylls luften som genom ett trollslag via domarens visselpip till ett crescendo av skrikande och sjungande fotbollsfans. Att gå på fotboll i England är så mycket mer än att bara titta på spelet. Det är en upplevelse i transmedental form att bara vara där.

Matchen ja… hur var det med den.

Chelsea dominerade matchbilden totalt i första halvlek. Chelseas målvakt Ed De Goey hade inte mycket att bestyra. Halvtidsresultatet 1-0 var bara ett mått på Chelseas ineffektivitet. Det kunde varit både 3 och 4 mål upp. Det första målet nickades in av planens minste spelare Gianfranco Zola. Andra halvleken gav emellanåt lite mer spel på båda planhalvorna även om Chelseas dominans fortfarande var total. Vid en tilltrasslad situation framför Evertons mål forcerade Dan Petrescu in 2-0 målet och på en frispark i 80 matchminuten fastställde Gianfranco Zola slutresultatet

Efter slutsignalen är det åter dags att trängas med i folkmassorna vägen bort till tunnelbanestationen. Eftersom alla pubar i närheten var stängda styrde jag färden mot närmsta kända vattenhål, The Courtfield, strategiskt placerad vid Earls Court tunnelbanestation.

Med en pint Courage Directors Best Bitter att dricka och en tallrik Cottage Pie att äta känns det som om man nått själslig frid och andarnas saliga förening. Åtminstone kan man inte komma närmre detta mentala välbefinnande än att bli religiös.


Text: Anders Almén


TILLBAKA TILL HEMSIDAN