Portvin passar främst som dessertvin till glass, efterrätter eller ost. Men passar även förträffligt utan tilltugg som en njutning i all ensamhet eller som sällskapsdryck. Portvin skall däremot aldrig drickas i samband med kaffe, eftersom kaffet då raderar ut portvinets karaktär

Portvinsbranschen är vinfirmornas och handelshusens spelplan. Till skillnad från vinbranschen där det är vingårdarna som ger namn åt vinet, är det vinfirmorna och handelshusen som ger namn åt portvinet. En annan stor skillnad mot vinbranschen är också att ett portvin i stort sett alltid är en blandning av viner från olika vingårdar, som odlar och förädlar druvorna på kontrakt till Vinfirmorna. Det är ytterst sällsynt att en enskild vingård har ett eget varumärke för portvin.

Vingårdarna ( quintas ) ligger längs med bergssidorna uppåt floden Douro från kuststaden Oporto. Portvin är ett av de strängast kontrollerade vinerna i världen. En rad statliga myndigheter reglerar och övervakar varje stadium av dess tillkomst. Var och en av de 85 000 vingårdarna, med totalt 25 000 ha, klassificeras individuellt efter en åttagradig kvalitetsskala av "Casa de Douro", som då beaktar gårdens läge, höjd, jordtyp, markens lutning, druvsorter, odlingsstandard, vinstockarnas avkastning och ålder. På grundval av detta tilldelas gården en årskvot. Bara 40 % av Douros genomsnittliga totalskörd får omvandlas till portvin, resten blir helt enkelt rödvin. Den maximala avkastningen, för vingårdar klassificerade med A på den åttagradiga skalan, är 700 l per 1000 vinstockar.

På en del smågårdar, trampas skörden fortfarande med bara fötter i öppna stenkar, lagares, och får sedan jäsa i dem tills man vid en bestämd tidpunkt avbryter processen med brandy (vinsprit ). Den största delen av skörden pressas emellertid maskinellt idag och jäses i slutna betongtankar. Det är här det bildas koldioxid som får musten i druvorna att ständigt skumma över skalen.

Vilken metod man än använder kommer det ögonblick då ungefär hälften av druvsockret har jästs till alkohol. Då dras det halvfärdiga vinet över i fat som är till en fjärdedel fyllda med brandy ( vinsprit ). Jäsningen slutar omedelbart.

Efter den första avtappningen från bottensatsen forslas det mesta portvinet till vinfirmornas lodges för att lagras. Dessa lodges (motsvarighet till bodegor) ligger vid floden Douro i Vila Nova de Gaia, som är en förstad till Oporto. Väl framme i vinfirmans lodge klassificeras portvinet, genom avsmakning och dess vidare öde bestäms av dess kvalitet och utvecklingsmöjligheter. De flesta portvinerna hamnar i ett slags evigt blandsystem, vars ändamål är en oföränderlig produkt.

De allra flesta portviner kan delas in i någon av de två kategorierna Wood Ports eller Vintage Ports. Wood ports hela mognadsprocess äger rum i träfat och delas in i kategorierna Ruby och Tawny. Vintage Ports däremot avviker lite mot wood ports i lagrings och mognadsprocessen. Till Vintage Ports hör just Vintage Port, Late Bottled Vintage, Reserve och Quinta.

RUBY är enkla, fruktiga och lätta portviner utan större koncentration. De lagras upp till omkring två år i träfat och buteljeras då deras klarröda färg och fulla sötma inte visar något tecken på mognad. Detta är den enklaste och billigaste kategorin.

TAWNY är viner med mera aggressiv karaktär och större koncentration. Namnet Tawny kommer från den bleka färg vinet fått efter många år på fat. Här hittar man blandningar, som lagras upp till 40 år på fat och sedan (vanligtvis) friskas upp med litet yngre vin av högsta kvalitet. En bra Tawny har en åldersangivelse på etiketten. Tio och Tjugo år är tillräckligt för de flesta av dem. Ett 30 eller 40 år gammalt vin är sällan värt sitt höga pris.

VINTAGE-PORTVIN, är en av de tre eller fyra årgångar på ett årtionde som kommer närmast vinfirmans uppfattning om det fulländade vinet. Vintage-portviner blandas med de bästa vinpartierna. De lagras i minst 22 och som mest i 31 månader på fat. Efter detta buteljeras portvinet medan det fortfarande är odrickbart av den garvsyrerika, aggressiva och koncentrerade smaken. Nästan all deras mognad äger därför rum under anaeroba ( syrefria ) förhållanden i den svarta glasbutelj med lång kork som är avsedd att skydda vinet under årtionden, medan det långsamt livnär på sig självt. Garvsyre- och färgämnena i vinet reagerar och bildar en tjock skalliknande "skorpa" på flaskans sida. Färgen bleknar sakta – mycket långsammare än om vinet hade lagrats i trä – och smaken utvecklas från våldsamt sött och kärvt till milt sött, parfymerat och moget mjuk.

LATE BOTTLED VINTAGE är gjort av vin från ett vintageår och lagrat dubbelt så länge som vintage port; dvs från tre och ett halvt till sex år. Etiketten "L.B.V." anger både vilket år vinet är skördat och buteljerat. LBV är något lättare i färg och smak än vintage port. Det kan bildas en fällning i flaskan beroende på sin mognad vid buteljeringen och i vilken utsträckning vinfirman har kylt och filtrerat det för att uppnå stabilitet.

QUINTA är vintage port från en enda quinta ( vingård ). Under år som allmänt sett inte når upp till vintage-standard framställs ofta en del vin av utmärkt kvalitet på gårdar med de bästa lägena. Under vintage-år är dessa viner ryggraden i blandningen som blir Vintage-portvin. Men under år som inte är helt perfekta brukar vinfirmorna ibland buteljera dem oblandade, med angivande av skördeår. Eftersom de mognar i flaskan bildas givetvis en bottensats och de måste dekanteras.

RESERVE är en kompromiss mellan de klart definierade ytterligheterna, wood port och vintage port. Här avser vinfirmorna att erbjuda något åt vintage-port-hållet utan att därför gå igenom den allt kostsammare proceduren att lagra vinet i mellan 10 till 30 år. Reserve, är i oftast själva verket ruby av toppkvalitet vars ingående viner nästan höll vintage-standard men lagrades fyra eller fem år på fat. Dessa kraftiga och smakrika viner är färdiga när de buteljeras men kommer att utvecklas vidare i flaskan om de sparas.

VITT PORTVIN görs på samma sätt som rött, fast med vita druvor i stället för röda. Det bästa vita portvinet kommer i stort sett aldrig i närheten av det enklaste röda portvin vad det gäller elegans och komplexitet i smak. Det finns därför ingen anledning att varken fördjupa sig i, eller dricka denna typ av vin.