Weissbier eller Veteöl har speciellt starkt fäste i området runt München i Sydtyskland . Man tror visserligen att weissbier från början kommer från Böhmen i Tjeckien men idag är det Bayern som är centrum. Vad som skiljer en Weissbier från en "vanlig" öl är att Weissbier är tillverkat av malt gjord av vete istället för av korn. Det ger en alldeles speciell frisk, läskande smak av fruktighet, hög kolsyrehalt och en vackert gyllengul färg. Beskan är låg. För den helt oinvigde kan en Weissbier smaka lite annorlunda – men det är det som är meningen.

Kornmalten ersätts till mellan en tredjedel och hälften med mältat vete. Weize betyder vete på tyska. Grundformen är mycket ljus varför ölet också kallas för Weissbier, som betyder vitt öl. Det finns dock även mörka varianter

Typen har smakmässigt inget gemensamt med Berliner Weisse men namnet brukar ändå ibland leda till förvirring. Namnet Weissbier syftar på den vita färgen hos den ofiltrerade varianten. Termen Weizenbier (även Weisse) syftar på att ölet, precis som Berliner Weisse, delvis bryggs på vetemalt och ibland även omältat vete.

I Belgien bryggs också veteöl, Hoegaarden Wit är det mest kända bryggeriet.

Där fanns det på 1800-talet 35 bryggerier som bryggde just veteöl, eller Wit som den begiska termen lyder. Det sista bryggeriet stängde på 1950-talet men 1966 togs öltypen upp igen av bryggeriet De Kluis. Det belgiska veteölet skiljer sig från det tyska genom att endast kornet är mältat. Det kan också vara smaksatt enligt gamla traditioner med bland annat koriander.

Belgiskt veteöl säljs alltid ofiltrerat ( Hefe ).

Det finns tre olika sorters Weissbier

•Hefe Weissbier (Med jästfällning)

•Kristall Weissbier (Filtrerad utan jästfällning)

•Dunkel Weissbier (Mörkt veteöl)

Arom och smak hos de ljusa ölen ( Hefe och Kristall ) är helt klart fruktig, läskande och fenolisk. Fenol karaktären beskrivs ofta som kryddnejlika eller muskot, ( Kokt skinka eller plåt ) och kan vara rökig eller till och med vaniljlik. Den är väl utjäst och kraftigt kolsyrad. Samtidigt ger den relativt höga vörtstyrkan ( 12,4-19 procent ) och alkoholhalten ett öl med medium till stor kropp. Bananestrar förekommer ofta. Om jäst finns kvar får ölet en tydlig jästsmak och ett mäktigare intryck.

Dunkelweizen har en tydlig maltsötma, med rostad och chokladig karaktär. Men de fenoliska och estriga smakerna finns också. Färgen kan vara mellan kopparbrun till mörkbrun. Beska och kolsyrehalt som den ljusa. Normalt används mörkt malt tillsammans med mörk karamell eller färgmalt.

Ölet är överjäst och huvuddelen av jäsningen sker i liggande tankar. För att stimulera att en andra jäsning startar tillsätter man jäst och lite vört i buteljen. Efterjäsningen tar emellan två till fyra veckor vid en temperatur upp till 15 grader. Buteljjäsning ger en stor och mjuk mousse åt det färdiga ölet.

Temperatur: 10-15 grader Celsius. Lite varmare än kylskåpskall.

Weissbier har mycket kolsyra och det gäller att vara försiktig när man börjar hälla upp. Håll både glaset och flaskan nästan horisontellt och häll försiktigt mot kanten på glaset. Res Glaset, när du hällt i över halva flaskan och arbeta upp en fin skumkrona genom att hälla i stegvis.

Att använda en citronskiva i glaset kan inte rekommenderas. Citronskivan förstör skumkronan, kolsyran försvinner snabbare och den fina aromen av Weissbier blir lidande.